-

Är trött på känslor. Känslor av alla slag egentligen, men mest kärlekskänslor.

Att alltid falla för de killarna som man inte vill falla för..

Sen att sakna dom för varje dag som går, fast man vet att det aldrig kommer bli vi.

Man ligger och hoppas, ser framför sig, livet med honom.

Men sen kommer man på, juste. Det kommer aldrig bli vi.

Att vara stark är inte alltid så lätt när man ser den man älskar, älska nån annan..

Hur mycket jag än försöker glömma och bara inse, ser jag dig i mina drömmar.

Man trodde inte ordet perfekt fanns för någon. Sen märker man..

Han är seriöst perfekt. Och kan du berätta vad du gjorde för att få mig falla för dig?

Jag måste ändra sättet att tänka. Men vad händer om det inte går?

Du måste vara stark. Det säger alla. Vadå stark? Bara för att det inte händer er.

Ingen förutom jag ser det jag ser i honom. & om jag visste hur jag kunde få bort det,

skulle jag gjort det med en gång. Men jag vet inte!

Jag har försökt, jag försöker och jag kommer fortsätta med det tills jag inser,

hur jag ska gå vidare utan honom.

Men det är alltid något som drar mig tillbaks till dig,

och jag vet inte vad det är.

Du vet inte hur mycket jag tänker på dig och hur svårt det är att sluta tänka på dig.

Nu sitter jag med nästan tårar i ögongropen och skriver.. Detta var känsligt,

varför skriver jag ens detta på min blogg? ingen har rätt att veta detta.

Jag behövde få ur mig detta. Ingen tvingar er att läsa och nu slutar jag. Puss.